En förföljelse hade brutit ut. Kung Herodes hade börjat arrestera och avrätta de som tillhörde den nyskapade församlingen i Jerusalem. Jakob, Johannes bror var en av de som blivit dödade. Herodes lyckades också arrestera Kefas (Paulus) och satte honom i fängelset. Detta skedde under det osyrade brödets högtid, dvs i samband med påsken. Herodes vill inte avrätta honom under själva påskhögtiden utan höll honom i förvar fram tills påsken var över. Men natten innan avrättningen skulle ske, så skedde ett mirakel. En ängel kom till honom och ledde honom mirakulöst, förbi flera vakter och stängda dörrar, ut i frihet (Apg 12: 1-17). När jag satt och läste denna historia så började jag fundera på själva tidpunkten för denna händelse och det jag upptäckte var väldigt fascinerande!
Den bibliska påskhögtiden heter egentligen "den osyrade brödets högtid" och är som ett samlingsnamn för hela påsken. I den ingår Pesach (passover, påsken) så som vi känner igen den, men även förstlingsfruktens högtid. Alla dessa är egentligen flera delar i en och samma högtid.
Påsken börjar med Pesach, den 14 Nisan, då påskalammet slaktas i templet. Den tidpunkt då också Yeshua dör. Dagen efter, den 15 Nisan är startskottet för den osyrade brödets högtid. Denna högtid sträcker sig 7 dagar framåt till den 21 Nisan. Den första dagen och den sista dagen i det osyrade brödets högtid var en högtidsdag, en sabbats dag (2 Mos 12:16). Denna vecks skulle osyrat bröd ätas. När dessa dagar är över, då är påsken slut. I mitten av denna högtid kommer förstlingsfruktens högtid, den 17 Nisan som sammanfaller med Yeshuas uppståndelse.
Det var på natten innan påsken tagit slut, det vill säga, på sista dagen i det osyrade brödets högtid som Kefas befriades (Apg 12: 3). Det som är intressant är att fler bibeliska händelser inträffade just denna dag. Alla dessa har med seger över fienden att göra.
En av dessa händelser är historien om Jerikos fall. Det står inte uttryckligen att det var denna dag men det är inte helt otroligt att det skulle tajma in på den sista dagen i det osyrade brödets högtid.
Det israeliska folket hade precis gått genom Jordan på torr mark in i Israel och de firade därefter påsken den 14 Nisan. Dagen efter, den 15 Nisan var den första dagen som de åt vad landet hade att erbjuda, "Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd" (Jos 5: 11). Efter denna händelse möter Josua en man med draget svärd som ger honom instruktioner om hur de ska inta Jeriko. De skulle gå runt Jeriko i 6 dagar och på den 7:e dagen skulle de gå 7 varv runt staden och stadens murar skulle då falla (Jos 5: 1-27).
En tradition som finns bland det judiska folket är att israeliterna också gick genom sävhavet just denna dag. Nu kanske du protesterar, det måste ju ha varit på uppståndelsedagen! Ja, så skulle det absolut kunna vara, för dopet i vatten är ju en stark bild på Yeshuas död och uppståndelse. Men jag tror att det finns någonting större här. Ibland fastnar vårt fokus enbart på Yeshuas död och uppståndelse, d.v.s. påskens budskap men tänk om Gud vill att vi ska lyfta våra ögon och se hela hans frälsningsplan, hela det osyrade brödets budskap?
Det israeliska folket gick genom röda havet på natten: "...och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten...mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats (2 Mos 14). Den dagen kom genombrottet!
Vad är då grejen med osyrat bröd? Varför uppmanar skrifterna israeliterna att inte äta syrad deg under denna högtid? Syrat bröd är en bild på synden. Precis som det står i 1 Kor 5: 6-8: "Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg" (1 Kor 5:6-8).
Påskens budskap handlar först och främst om lammet, påskalammet som dog till befrielse från synd. Detta var en förutsättning för att resten skulle kunna ske. "Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat..." (v. 7) men på grund av detta offer finns det också en dag för genombrott! Precis som i berättelsen om Kefas, berättelsen om Jeriko och berättelsen om uttåget ur Egypten. En dag där Gud griper in, i Guds tajming och det sker en befrielse, Guds befrielse, Guds seger! En dag då situationen förändras! Israels folk gick 6 dagar runt Jeriko utan att någonting hände men den 7:e dagen kom genombrottet. Likadant med historien om Kefas. Plötsligt kom ängeln till honom och ledde honom ut. Israeliterna var fångade vid sävhavet och trodde att allt var slut men så kom Herrens verk och befriade dem!
Jag tror att denna dag, sista dagen i det osyrade brödets högtid, är precis just detta. En påminnelse om att det finns en dag för genombrott. Det kan dröja innan genombrottet blir synligt i våra liv men så plötsligt kommer det! Den dag då fienden helt och fullt utplånas, när fångenskapen bryts, när bojorna bryts och den seger som Yeshua förberedde för oss på korset blir synligt i våra liv!
Men det osyrade brödets högtid pekar också på den fullständiga frälsningen från all synd. När en biblisk högtid varar i 7 dagar brukar det ha någonting med "fullkomlighet" att göra. Så detta är alltså också en bild på Guds fullkomliga frälsning, hela hans frälsningsplan! Yeshua blev ett med synden för att vi skulle kunna leva ett liv i rättfärdighet!
"Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten" (1 Pet 2:24).
Så det osyrade brödets högtid är en högtid som visar på just de rättfärdiga liv han har dött för att vi ska kunna leva i. En bild på Guds slutgiltiga seger över fienden där all syrad deg är utrotad! En total seger där "Inte en enda av dem (fienderna, synden) kom undan" (2 Mos 14: 28).
"...att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar" (Luk 1: 74-75).
Detta är budskapet om det osyrade brödets högtid. Är inte det en högtid värt att fira?
Lite extra kuriosa ;)
Förstlingsfruktens högtid, som är en stark bild på uppståndelsen började Israeliterna fira först när de gick in i landet Israel, med Josua i spetsen. Därför ser vi inte just denna dag vid uttåget ur Egypten.
"När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen. Den kärven skall han vifta inför Herrens ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den" (3 Mos 23: 10-11).
Tack Herre för denna förstlingskärve som ställdes inför din tron och sa: "Här är jag! Den första av din stora skörd!"
Lägg till kommentar
Kommentarer