Då formade Herren en människa av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. (1 Mos 2: 7)
När Gud skapade människan, blåste han in livsande i henne. Han fyllde henne med liv. Inom judendomen förklarar Rabbinerna att "den som blåser, blåser från sitt eget inre". När Gud blåste in anden i människan, gav han henne en del av sin egen gudomliga existens. Det var inte bara luft det var liv!
Liv är ett underbart ord på hebreiska, Chai (חַי). Det innehåller så mycket som vi idag också förknippar med liv: grönska; strömmande, friskt (vatten); levande, aktiv; återupplivande, förnyelse. Detta får mig att tänka på Jesu egna ord när han talade om Anden, som de skulle få som trodde på honom. "Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram." (Joh 7:38).
Det grekiska uttrycket för ”levande vatten” är hýdor zōn (ὕδωρ ζῶν) och motsvarar de hebreiska orden för levande vatten (mayim chaim, מַיִם חַיִּים) där ordet chai (levande, liv) används.
Det Jesus säger här är att människan på nytt kan få livet i sig, precis som Gud en gång blåste in livsande i människan! Detta liv är som strömmar av levande vatten, kommen ur källan med det levande vattnet, Guds själv. Detta liv ger grönska, återupplivande och förnyelse till hela våran varelse! Det är som att Jesus säger: ur hans innersta ska liv bryta fram som en väldigt flod, från den äkta källan av liv, Gud själv!
"Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd". (Joh 10:10)
Lägg till kommentar
Kommentarer