Det finns ett tillfälle i evangelierna där Yeshua möter en icke judisk kvinna. Beskrivningen som Yeshua gör av icke judar är ganska anmärkningsvärd och kan lätt leda oss till att vi känner oss "kränkta" eller mindre värda. Det mötet beskriver dock någonting mycket fundamentalt och viktigt i vår syn på oss själva i förhållande till Israels folk. Låt oss lära oss av denna icke judiska kvinna och också ta emot den välsignelse som hon fick erfara i sitt möte med vår frälsare, mästare och Herre, Yeshua Messias!
"Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon (nuvarande Libanon). Då kom en kananeisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Hon sade: "Det är sant, Herre, men också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad" (Matt 15: 21-28).
Vem var denna kvinna? Hon var hedning, icke jude och bodde där i trakterna där Yeshua och hans lärjungar befann sig. Det verkar som att hon hade hört talas om Yeshua då hon sökte upp honom och enträget ville ha hjälp av honom. Hon tilltalade honom med en typisk judisk terminologi, Davids son som enbart användes i judiska sammanhang. Hon verkar inte heller vara okänd med det nedsättande idiomet för hedningar som judar använde sig av - det vill säga "hundar". Dess uttryck kunde hon inte ha hört från något annat ställe än från judiska kretsar. Nu kom hon och ville ha hjälp från Yeshua då hennes dotter var demonbesatt. Detta för tankarna till andra hedningar som sökte tillflykt och räddning hos Israels Gud och som även dem fick sina liv förvandlade (Matt 8: 5-13, Apg 10, Jos 2).
Det som är anmärkningsvärt i detta möte är hur kvinnan väljer att närma sig Yeshua och det judiska folket. Han säger till henne att han enbart är sänd till Israel hus, d.v.s. denna hedniska kvinna hade ingen möjlighet att få någon hjälp ifrån Yeshua, så som Paulus uttrycker det i Ef 2: 12: "Ni var på den tiden utan Messias, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen". Yeshua säger till henne "Det är inte rätt att ta brödet från barnen (läs Israels hus) och kasta det åt hundarna (läs hedningarna)." Här bekänner Yeshua att Israels hus är barnen och beskriver hedningar som hundarna. Hennes svar visar på att hon håller med om denna beskrivning. "Det är sant, Herre...". Hon väljer att se sig själv så som Yeshua såg på hennes situation - som en hund som inte (ännu) är en del av måltiden. "...men också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Hon bekräftade sin ställning och bekände även Yeshua som Davids son, Messias, judarnas blivande kung. Hon valde att sätta sin tillit till Israels Gud. På detta sätt öppnades himlen och helandets ström kunde flöda in i hennes familj. Detta blir samtidigt en profetisk bild på vad som skulle komma, när Guds rike även öppnades upp för hedningar genom det nya förbundet och där möjligheterna för hedningar öppnades att bli en del i Israels hus.
Hennes inställning, ödmjukhet och tillitsfulla tro är ett föredöme för alla hednafolk som söker sig till Yeshua. Historien har dock visat motsatt attityd där man antytt att barnen som suttit vid bordet har gjorts arvlösa och att man krävt bra mycket mer än bara brödsmulorna. Hur tacksamma och ödmjuka borde vi inte vara över, att vi faktiskt blivit inbjudna att sitta ned vid bordet tillsammans med Abraham, Isak och Jakob och deras barn, "Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket (Matt 8:11).
Så som svar på frågan, är vi hundar? Ja, vi borde påminna oss om det oftare och ta till oss Paulus varningar i förhållande till det judiska folket: "förhäva dig (inte) över grenarna", "var inte högmodig utan lev i fruktan", "ha...inte...för höga tankar om er själva" (Rom 11: 18,20,25). Denna kvinna blev inte förödmjukad utan upphöjd när Yeshua hyllar hennes tro: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad" (Matt 15: 21-28).
Lägg till kommentar
Kommentarer