Kom tillbaka till den bibliska påsken!

När tron på Yeshua spreds utanför de judiska kretsarna skedde en gradvis distansering från de judiska rötterna Väldigt tidigt, redan före de första ekumeniska råden i Nicaea år 325, började kyrkan glida bort från Israel och dess hebreiska, bibliska rötter. Vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325 e.Kr skulle det tas beslut som för lång tid framöver skulle påverka kyrkan och dess förhållande till judarna. Det var det första rådet som ägde rum när de kristna inte längre var en förföljd minoritet. Snarare hade Konstantin anammat kristendomen som den officiella religionen för hela imperiet. Och det var kejsaren och inte prästerskapet som sammankallade detta råd för att befästa kyrkan som en enhetlig styrka inom hans rike. De beslut som togs under detta möte handlade främst om tre saker: För det första en förändring av kalendern och religiösa helgdagar; för det andra en förändring i kyrkans inställning till judarna; och för det tredje strikta regler mot kristna som samarbetar med judar.

Fram till Nicea-rådet 325 e.Kr. var kyrkorna oense om hur man firar påsk (påsk), och söndagen ansågs aldrig vara en helig dag. Kyrkan i Rom och andra västerländska regioner bestämde sig för att binda efterlevnaden av påsk till de bibliska berättelserna om att Kristus återuppstod den första dagen i veckan och följde den julianska kalendern snarare än den hebreiska. Alla kopplingar till den bibliska högtiden Pesach (den judiska påsken) ignorerades.

Men i Nicea krävde Konstantin en enhetlig kristen kalender för sitt imperium. I ett brev till alla kyrkor skrev rådet: ”Vi förkunnar dig goda nyheter! ... Från och med nu firar vi inte längre påsk enligt judarnas tradition! ”

Och kejsaren själv skrev till kyrkorna i öst: ”Det förklarades vara särskilt ovärdigt, för den heligaste av alla festivaler (påsk), att följa judarnas sed som hade smutsat sina händer med de mest rädda för brott och vars sinnen var förblindade”. Konstantin var känd för sin fientlighet gentemot judarna och fortsatte: ”Vi borde därför inte ha något gemensamt med judarna ... [utan] att skilja oss från judarnas avskyvärda sällskap, för det är verkligen skamligt för oss att hör dem skryta över att vi utan deras ledning inte kunde hålla denna fest.”

På samma sätt inrättades en ny helgdag - söndag. Fram till dess var inte söndagen en helgdag men Konstantins mål var att skilja kyrkan helt från alla judiska seder. För att hindra kristna från att hålla sabbat uppfann han den nya heliga söndagsdagen. En uppföljningssynod i Laodicea fastställde att kristna som fortfarande höll den judiska sabbaten skulle i grunden uteslutas. Synoden i Laodicea förbjöd deltagande i judiska högtider, och kristna fick inte heller ta sitt osyrade bröd under påsken. Att fira judiska högtider och hålla sabbat, enligt biskoparna, var som att "spotta på Kristus". Alla dessa nya tillvägagångssätt skapade inte bara en klyfta mellan kyrkan och judarna, utan den satte också kyrkan på en väg som så småningom ledde till grymheterna i korstågen, där dödandet av judar ansågs vara behagligt för Gud. Det banade senare vägen till inkvisitionen och så småningom förintelsen, när Hitler kunde citera den tyska reformatorn Luther för att rättfärdiga sitt hat mot judarna. Så detta möte markerade en tydlig brytning mellan kristna och judiska kalendrar och reflekterar den växande separationen mellan de två religionerna.

Fortfarande idag uppmärksammas beslutet angående påsken som ett viktigt beslut. På en hemsida från Sveriges kristna råd står det: "Ytterligare ett viktigt beslut från Nicea reglerade det gemensamma (!) firandet av påsken: första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen".

https://www.skr.org/vart-arbete/ekumeniska-aret/arvet-fran-nicea/#:~:text=Kyrkom%C3%B6tet%20i%20Nicea%2C%20motsvarande%20Iznik,fr%C3%A5n%20Romarriket%20f%C3%B6r%20en%20tid

Under år 2025 ägde en stor, världsvid konferens rum för att fira 1700 år sedan mötet i Nicaea år 325. Det ägde rum i Egypten okt 2025 - Living the apostolic faith together today: Commemorating 1700th anniversary of the first Ecumenical Council at Nicaea https://www.oikoumene.org/events/nicaea-2025

När Ebenezer bad för Sverige på den internationella bönen var en av punkterna, ersättningsteologins inflytande över församlingen. En förebedjare från Nederländerna fick då till sig att vi ska fasta och be för detta. I just den vevan inföll påsken - Pesach, den bibliska påsken. Då vi läste Guds Ord tillsammans så insåg vi att inom kristna kretsar så är detta med påsken ett känsligt ämne och samtidigt vet inte så många om historien kring dess instiftande och orsaken till det. Någon dag senare, under fasta blir det plötsligt klart. Vi behöver be om förlåtelse för de beslut som togs vid konciliet i Nicaea. Här ligger grunderna till den ersättningsteologi som fortfarande florerar i kristna församlingar. Här behöver vi som församling omvända oss. Varför ska vi fira påsken på en annan tidpunkt än den bibliska? För att inte tala om vilodagen, sabbaten. Om vi vill erkänna Guds Ord som sant, det som vi vill rätta in oss efter bör detta också vara en synd som behöver bekännas och omvändas ifrån. Jag upplevde starkt: 

"På samma sätt som högtiderna i bibeln återinvigdes vid flera tillfällen behövs det en återinvigning av högtiderna i kristna församlingar". 

I Guds Ord står det vid några tillfällen att kungarna i Israel, Hiskia och Josia, återupptog firandet av just påsken (2 Krön 30-31, 34-35). Då hade inte påsken firats på många, många år. På Josias tid hittades Moses lagbok och när Josia insåg vad som stod skrivet, slet han sönder sina kläder och omvände sig. Han samlade folket, prästerna, leviterna och läste för dem det som stod skrivet i Moses lag. Han avlägsnade alla avskyvärda gudar och fick alla att tjäna Herren. Därefter firar han påsken i Jerusalem, tillsammans med allt folk i Jerusalem. Ett sådant påskfirande hade inte firats sedan profeten Samuels tid. Inte ens kung David gjorde det. 

Hiskia var också en kung som gjorde det som var gott i Herrens ögon. Hans första regeringsår öppnade han upp templets dörrar och reparerade dem. Han rensade ut templet från avgudar, insatte levitiska tjänsten och prästtjänsten igen och skrev ett brev till hela Israel och Juda och uppmanade dem att komma och fira påsk tillsammans i Herrens hus i Jerusalem. På den tiden hade man inte heller firat påsken på det sätt som var föreskrivet i Moses lag. Firandet skedde i stor gläde båda gångerna! Det brev som skickades ut av Hiskia var enligt följande: 

"Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då skall han vända om till den kvarleva av er som har räddats undan de assyriska kungarnas hand. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom, som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren, er Gud, så skall hans brinnande vrede vändas från er (2 Krön 30: 6-9).