Vi läste tillsammans i 3 Mos 23 som handlar om Herrens högtider och kom till en vers som tycktes inte alls höra dit. Den var liksom insprängd mellan texten om pingsten och basunhögtiden. Vi pratade om den och en detalj i taget föll på plats. Vi insåg plötsligt vad denna vers hade för betydelse.
"När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud" (3 Mos 23: 22).
Högtiderna som står omnämnda i Guds Ord är sabbaten, påsken med det osyrade brödets högtid och förstlingskärvens högtid, pingsten, basunklangens dag, försoningsdagen och lövhyddofesten. Det finns mycket att säga om var och en av dem men en sak som är viktig att komma ihåg är att bibeln beskriver dem som Herrens högtider, högtider som Herren fastställt. Bibeln beskriver dem också som "...en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Messias" (Kol 2: 17).
Vårens högtider börjar i månaden Nisan. Det är den första månaden och den viktigaste månaden (2 Mos 12:2). I denna månad firas påsken, som innehåller både det osyrade brödets högtid och förstlingskärvens högtid. Efter 50 dagar kommer sedan pingsten. Efter dessa högtider är det ett uppehåll fram till basunklangens dag i månaden Tishri, som infaller någon gång i oktober/november. Detta blir starten på höstens högtider. Om nu alla dessa högtider är en skuggbild av Yeshua kan vi förvänta oss att var och en av dem har någonting att säga oss om Yeshua, det är till och med så att alla dessa högtider tillsammans har någonting att säga oss om Yeshuas uppdrag här på jorden. Om vi zoomar ut och försöker se dessa högtider från ett fågelperspektiv så framträder det en bild som så tydligt visar historiens gång.
Yeshua föddes till jorden (antagligen i månaden Nisan), han dog och uppstod på exakt på påskens högtid, den helige ande föll på pingst och evangeliet spreds ut över världen. Om vårens högtider tydligt markera vad som redan har hänt kan vi se på höstens högtider som ett vittnesbörd om vad som SKA komma. Basunklangens dag vittnar om Yeshuas återkomst, försoningsdagen handlar om när människan ska stå ansikte mot ansikte och möta domen samt lövhyddohögtiden handlar om bröllopsmåltiden, när vår älskade frälsare får ta emot sin brud.
Men var händer där mitt emellan? Mellan våren och hösten? Där kommer versen som jag inledde hela denna text med, den som handlar om skörden. Mellan våren och hösten kommer sommaren, sommarskörden. Den yttersta kanten av åkern tillhörde inte det judiska folket utan det tillhörde främlingen och den fattige. Vem är det? Detta är en profetisk bild på hednafolken, hednafolken som bor vid jordens yttersta gräns. Vi lever i den tidsåldern nu - när sommarskörden ska bärgas, när främlingar från jordens alla hörn skördas för Guds rike. Detta ser vi också i berättelsen om Rut. Rut var en kvinna som kom från Moab, ett land utanför Israel. Hon var inte judinna utan hon var hedning. Hon är en profetisk bild på troende från nationerna. När hon kommer till Israels land är det just denna skörd som hon tar, den skörd som finns i ytterkanten av åkern (Rut 2:1-12). Hon fick ta emot välsignelserna från skörden som finns i Israels land, skörden av evigt liv. Tänk att det i Israels åker finns plats även för oss som hedningar! Den yttersta skörden av åkern är till för oss, det har Gud redan bestämt. Nu längtar vi också på att nästa högtid i ordningen ska få sin fullbordan!
Lägg till kommentar
Kommentarer